Min första abessinier köpte min familj 1958. Den katten, Rönnvikens Chety, av oss kallad för Ketty, blev tyvärr bara tre år gammal. Hon fick en kvicksilverförgiftning beroende på att hon fångade sorkar som hade ätit betat utsäde. En sorglig historia, men sann.

Att skaffa en abessinier blev sedan min dröm under hela min uppväxt och när jag flyttade hemifrån köpte jag min andra abessinier. Odessa af Silverbäcken, i familjen kallad för Lione. Hon levde i 16 år.

Här har vi Lione på trappan upp till stora huset i Olvondalen.

Efter några år utan katt kom Miss Blue in i vårt liv 1992, trots att vi bestämt oss för att inte ha katt mer. Henne hade vi glädjen att dela vårt liv med i 16 år.

Tanken spirade sedan om att i alla fall skaffa en kattkompis till Miss Blue. Så vips var jag framme vid min tredje abessinierhona, Brunnbäcken’s Gertrud, kallad Selam Hon kom till oss i maj 1995. Hon var den absolut bästa abessinier jag hade ägt. Jag bestämde mig ganska snart för att avla på henne och skaffade mig stamnamnet s*Olvondalen´s. Selam har lyckats bra på utställningar och är Grand Internationell Champion samt Premier. Hon har lyckats knipa en del BIVutmärkelser(Bäst i variant) och BOX (Best in opposit sex) också. Hon fick totalt fem kullar. Hon drabbades av cancer och fick stilla somna in den 5 februari 2009

Jag har också ägt en abessinierhona, s*Nekayahs Mammite Muyyale, Maya, som fick bo hos min svärmor. Maya var ett omplaceringsfall. Hos min svärmor fick hon verkligen ett hem där hon njöt av att få leva som ensam katt. Hon avlivades novmeber 2005 efter att ha drabbats av juvercancer, något som även hennes släktingar drabbats av.

Som ni förstår är det svårt att inte låta bli att ha abessinier. Som någon sagt:
En gång abessinier, alltid abessinier! Annars kanske du får abystinens!

Hon har lyckats mycket bra på de utställningar som jag har ställt ut henne på. Hon har blivit nominerad till panel fem gånger än så länge och har nu nått titeln Internationell Champion.

Hon har blivit mor fem gånger.

På bilden sitter Nansi på Daniels rygg och Miss Blue ligger gräset.

Sommaren 2001 flyttade dessutom Olvondalen´s Lilla My hem igen. Hon är min lilla olyckskatt... Vi värnar om henne så till den milda grad att somliga anser att hon är bortskämd. Det bryr vi oss inte om eftersom hon haft så många svåra stunder i sitt liv. Hon dog efter sviter av en juvertumörsoperation hösten 2012. Vi saknar henne mycket.

Våren 2004, valde vi att behålla Nansis ena lilla fawnflicka; Olvondalen´s Chablis. Hon är gudomligt söt och har ett stabilt temperament. Hon blev nominerad vid sin första utställning som ungdjur. Senare har hon uppnått titeln Champion. Vi valde att sedan att låta henne få gå i avel. Hon fick hösten 2005 sin första kull, sin andra kull sommaren 2006, den tredje kullen augusti 2007, den fjärde kullen juli 2008 och den femte kullen i juli 2009. Även om hon nu blivit mor har hon varit minstingen. En liten en och som fortfarande skuttar runt på kattungevis. Varje kväll är det lektid innan vi går till kojs. Dock, eftersom hon numer är den enda fertila honan, så sätter hon sig i respekt och vill nog gärna ta över drottningrollen i Olvondalen.

Vår familj har även skaffat en abessinierhane. Det var redan sedan tidigt bestämt att Daniel skulle ha en katt, men den skulle vara blå. Vi hittade en, men den fick vi inte köpa eftersom en av ägarna till den hanen inte kunde tänka sig att hennes avelslinjer skulle beblandas med Olvondalens. Vi har svårt att förstå hur människor som äger abessinier kan bete sig så. Avelsbasen är liten och det handlandet gagnar inte abessiniern som ras. Vårt mål med abessinieruppfödning är att abessinierstammen ska öka på ett sunt sätt. Och att flera människor får möjligheten att dela sitt liv med de fantastiska abessinierkatterna. Dock har vi många abyvänner och Daniel fann sin hane Balthasar i början av 2005. Balthasar är far till Nansis andra kull, Currykullen och till Nansis lilla Solo samt Bella Blue. Under sensommaren 2006 och våren 2007 parades han med flera andra honor. Sedan 2008 är han en glad kastrat. När han stundom bor tillsammans med Olvondalens honor har han det inte lätt... De är ganska irriterade på hans manér.

Våren 2007 hämtade vi hem Mandela från Norge. Han bor tillsammans med Curry Curie, som vi samägde med min brors familj. Några kullar fick Mandela innan kastreringen hösten 2008, en tillsammans med Curie, en med Chablis (2 ungar) och en kull med S*Prosperos Midnight Octavia (5 ungar).

Våren 2009 köpte vi James, som bor hos Daniel. Han var redan fem månader när han kom till oss. När han var fertil, men allt vad det innebär. Blandannat skvätte han ned Daniels bioanläggning en sen kväll i november. Då var husse inte glad! Han har 8 avkommor ( tre hos oss: Kamomillakullen).

Vid midvintertid 2009 hämtade vi hem en värdig arvtagerska till Selam, Lilja (FIN*Silkkihienon Sanatee). Det var lilla prinsessa, då! Hon fick fem kullar. Den första kullen Omnia Vincit Amor var en lyckoträff. Andra kullen blev det bara en liten fröken; Lilla Mollie som numera bor med Kasper i Halmstad (kamomillakullen). Den tredje kullen blev det också bara en: Signe av Asarias och som vi behöll. Hon föddes den 6 december 2012. Fjärde kullen fick namnet Scarboroughkullen, dvs Parsley, Sage Rosmary and Thyme. Femte och sista kullen 2015, kejsarsnitt, överlevde endast en som fick namnet Sir Vajver, en lite sorrelhane.

Även Signe har fått kullar. Den första var Almkullen (2014), den andra var Artistkullen (2015), den tredje var Brexitkullen (mars 2017), den fjärde var Knutssonkullen (dec. 2017). Från den kullen behöll vi lilla Frida. Den kullen fick vi handmata eftersom Signe, när kullen var tre veckor, fick en någon form av böld och hamnade på intensiven. Hon överlevde och året efter fick hon sin sista kull; Cosikullen (2018).

Under Signes fertila tid samägde vi även Maltä med familjen Vanek. Han fick 8 avkommor innan han kastrerades. 6 av dem är med parning med Signe (Artistkullen och Brexitkullen).

Nu blev det Frida som vi har haft fertil och tagit kullar på Första kullen är MC-kullen (2019), andra kullen var Z-kullen (2020), tredje kullen var NAP-kullen med 9 kattungar som alla överlevde, men som fick stödmatas under uppväxten, fjärde kullen var Ädelstenskullen (2022).